Självförtroende
09:55
Om jag börjar med en liten saga om mitt liv i korta ordalag.
Från dess att jag föddes har jag alltid på något sätt hamnat vid sidan om. Mitt första minne av min mamma är hon försökte kväva mig med en kudde som fyråring. Egentligen var jag enligt min mamma en pottsork.. när jag undrade som 8 åring vad det var fick jag förklaringen att det var ett barn som var en för sen abort.
Livet fortsatte i samma mönster och uppfostringsmetoderna var olika med fysiska och kraftfullt psykiska inslag, där min mamma exempelvis låste in sig på toaletten med en brödkniv och skulle skära handlederna för att vi barn inte gjorde som hon sa. Värst för mig blev det då mina bröder hade flyttat ut och blev "ensam" kvar. då var jag 10-11 år gammal och allting eskalerades till en nivå som man nu som vuxen absolut inte förstår, men som barn tror man att det ska vara så mamma och pappa hade rätt.
I skolan syntes ingenting gentemot de vuxna, utan jag var glad och positiv trots att jag var mobbad för min klädstil(mina syskons avlagda kläder), min storlek var både längre än de flesta och framförallt mer knubbig än vad mina klasskamrater var.
Räddningen (i och med att började läsa i 5-års åldern) för att klara av att leva, kom i att plugga som liten iller, detta gjorde ju att jag blev ännu mer tacksam att mobba, som om det inte räckte innan.
Min mamma gjorde sig ovän med allt och alla. Hon hade inställningen att alla var skit och var hon tillräckligt elak i livet, skulle hon med all säkerhet hamna i helvetet, så att hon där kunde elda på folk hon hatade – bl.a mig för att jag hade ett fel på mitt rättstavningsprov osv osv. Detta lärde mig att jag inte var något värd över huvudtaget och att jag skulle vara tacksam minsann för det lilla jag fick.
Kompisar fram tills jag gick i nian gick fetbort, för det var ju inga trevliga människor alls. (eller rättare sagt då hade jag fått en insyn i hur det "riktiga livet" såg ut.
Alla de här "anfallen" från olika håll fortsatte under hela gymnasietiden med vissa snygga tillägg som att min pappa inte var min riktiga pappa och att blöttan blöttan bläh. Trycket på mig ökade och min självkänsla försvann helt och hållet ner i avloppet till skuggvärldarna.
Tills jag en dag inte orkade längre och försökte ända mitt liv genom att hänga mig, dess bättre ”misslyckades”( eller rättare sagt lyckades jag överleva) jag och lyckades med konststycket att vara konstant packad i mina nio månader i gymnasiet. Under ett nyktert till fick jag dessutom en snilleblixt - Att ta sig hemifrån, rymma, "skita i allt", för utom att överleva det var jag bara tvungen till. Så sagt och gjort jag stack hemifrån till min bror och bodde hos honom ett halvår.
Under en episod av nykterhet fick jag så en annan kanoninsikt, att det här jag sysslade med var precis det,som min morsa önskade att jag skulle göra. Triggern för detta var att servitören på Stadt förklarade för mig att han inte fick servera starksprit så pass tidigt på dagen. Från ett helt oväntat håll fick jag den där mycket viktiga insikten och jag är honom evigt tacksam för att han var det verktyg som jag behövde mest just vid det tillfället.
Detta säger jag utan att tycka synd om mig själv. Men för mig, så kom ett litet uns av självkänsla, tack vare servitören på Stadt. Sedan har jag varit välsignad med att få vänner som hjälpt mig bit för bit att bygga upp mitt självförtroende. Sedan har ödet dessutom haft ett finger med på något sätt, och sett till så att jag fått möjligheter att göra saker som fått mig att växa som människa och därmed också mitt självförtroende.
Reiki - Ja det har hjälpt mig på sätt som var riktigt djupt och jobbigt, det är jobbigt med att möta och utvärdera sig själv, men värt det när man kommit till andra sidan så att säga. Jobbigast var lärdomen att jag skapar min egen sinnevärld och därmed vem jag är
Regressionshypnos/terapi - Kan fungera, har aldrig testat det själv men har aldrig haft någon dragning åt det hållet. Men samtidigt tror jag att man kommer ihåg mycket av det som hänt under barndomen utan att för den delen behöva ta till storsläggan i början.
Indiansk Shamanism - Fungerar också relativt bra, speciellt att man får annorlunda sätt att nå sitt inre med exempelvis trumresa, drömtimme och annat.
Kristallterapi - Kristallernas energier arbetar med blockeringar och ökar det allmänna välbefinnandet. Stenar är dessutom behändiga i storlek, vilket gör att man bära dem med sig om man känner att man behöver en boost.
Massage - Kroppen är underbart finurlig på att komma ihåg saker man har glömt eller medvetet förträngt. Jag var på någon behandling och började gråta som bara den under tiden som massören mjukade upp mina vader, ett minne som jag inte kom ihåg knackade på och gjorde sig smärtsamt medvetet.
Akupressur/Akupunktur - Samma sak som massage med tanken att kroppen kommer ihåg, fast akupressuren arbetar dessutom på ett djupare plan i de energier som finns i och omkring oss.
Dessa ovanstående behandlingsmetoder och fler därtill kan vara verktyg och hjälpmedel för att komma vidare. Men...och det här är ett megastort MEN, arbetet med att återfå sitt självförtroende...sin självkänsla är någonting som man själv i sitt inre måste besluta sig om och efter det försöka komma ihåg att
"Jag är den bästa jag jag kan vara, ingen annan kan göra min roll bättre".
Arbetet med att utvecklas kan bara verkställas av dig själv, använd de verktyg du behöver för att komma längre på din väg, men se dem bara som verktyg för om sanning ska fram så är det ju DU som gör förändringen och som valt att lyssna och tillmötesgå din egen själs röst och önskan.
Starta dagen med att titta dig själv i spegeln och ta fram dina fördelar inte dina nackdelar.(Nackdelarna är oftast tankar vi fått av vår omgivning - föräldrar, vänner) Beröm dig för dina framsteg och fördelar, klappa dig på axeln och mena det du säger.
Titta över din vänskapskrets, umgås inte med de personer som får dig att må skit, umgås inte med personer som är negativa och bara sitter och klagar. Hitta nya bekantskaper som kan locka till skratt, som skrattar med dig inte åt dig.
Lär dig något nytt med ett barns ögon och sinne, inte med den vuxna högproduktivas.
Varje kväll avslutar du med att tacka dig själv för att du fått vara i din egen utveckling och din egen glädje.
Reikin har fem grundprinciper som kan hjälpa en på traven om man förstår innebörden och inte analyserar med den högproduktivas hjärna. Principerna är som följer (med kommentarer från min uppfattning):
Från dess att jag föddes har jag alltid på något sätt hamnat vid sidan om. Mitt första minne av min mamma är hon försökte kväva mig med en kudde som fyråring. Egentligen var jag enligt min mamma en pottsork.. när jag undrade som 8 åring vad det var fick jag förklaringen att det var ett barn som var en för sen abort.
Livet fortsatte i samma mönster och uppfostringsmetoderna var olika med fysiska och kraftfullt psykiska inslag, där min mamma exempelvis låste in sig på toaletten med en brödkniv och skulle skära handlederna för att vi barn inte gjorde som hon sa. Värst för mig blev det då mina bröder hade flyttat ut och blev "ensam" kvar. då var jag 10-11 år gammal och allting eskalerades till en nivå som man nu som vuxen absolut inte förstår, men som barn tror man att det ska vara så mamma och pappa hade rätt.
I skolan syntes ingenting gentemot de vuxna, utan jag var glad och positiv trots att jag var mobbad för min klädstil(mina syskons avlagda kläder), min storlek var både längre än de flesta och framförallt mer knubbig än vad mina klasskamrater var.
Räddningen (i och med att började läsa i 5-års åldern) för att klara av att leva, kom i att plugga som liten iller, detta gjorde ju att jag blev ännu mer tacksam att mobba, som om det inte räckte innan.
Min mamma gjorde sig ovän med allt och alla. Hon hade inställningen att alla var skit och var hon tillräckligt elak i livet, skulle hon med all säkerhet hamna i helvetet, så att hon där kunde elda på folk hon hatade – bl.a mig för att jag hade ett fel på mitt rättstavningsprov osv osv. Detta lärde mig att jag inte var något värd över huvudtaget och att jag skulle vara tacksam minsann för det lilla jag fick.
Kompisar fram tills jag gick i nian gick fetbort, för det var ju inga trevliga människor alls. (eller rättare sagt då hade jag fått en insyn i hur det "riktiga livet" såg ut.
Alla de här "anfallen" från olika håll fortsatte under hela gymnasietiden med vissa snygga tillägg som att min pappa inte var min riktiga pappa och att blöttan blöttan bläh. Trycket på mig ökade och min självkänsla försvann helt och hållet ner i avloppet till skuggvärldarna.
Tills jag en dag inte orkade längre och försökte ända mitt liv genom att hänga mig, dess bättre ”misslyckades”( eller rättare sagt lyckades jag överleva) jag och lyckades med konststycket att vara konstant packad i mina nio månader i gymnasiet. Under ett nyktert till fick jag dessutom en snilleblixt - Att ta sig hemifrån, rymma, "skita i allt", för utom att överleva det var jag bara tvungen till. Så sagt och gjort jag stack hemifrån till min bror och bodde hos honom ett halvår.
Under en episod av nykterhet fick jag så en annan kanoninsikt, att det här jag sysslade med var precis det,som min morsa önskade att jag skulle göra. Triggern för detta var att servitören på Stadt förklarade för mig att han inte fick servera starksprit så pass tidigt på dagen. Från ett helt oväntat håll fick jag den där mycket viktiga insikten och jag är honom evigt tacksam för att han var det verktyg som jag behövde mest just vid det tillfället.
Detta säger jag utan att tycka synd om mig själv. Men för mig, så kom ett litet uns av självkänsla, tack vare servitören på Stadt. Sedan har jag varit välsignad med att få vänner som hjälpt mig bit för bit att bygga upp mitt självförtroende. Sedan har ödet dessutom haft ett finger med på något sätt, och sett till så att jag fått möjligheter att göra saker som fått mig att växa som människa och därmed också mitt självförtroende.
Reiki - Ja det har hjälpt mig på sätt som var riktigt djupt och jobbigt, det är jobbigt med att möta och utvärdera sig själv, men värt det när man kommit till andra sidan så att säga. Jobbigast var lärdomen att jag skapar min egen sinnevärld och därmed vem jag är
Regressionshypnos/terapi - Kan fungera, har aldrig testat det själv men har aldrig haft någon dragning åt det hållet. Men samtidigt tror jag att man kommer ihåg mycket av det som hänt under barndomen utan att för den delen behöva ta till storsläggan i början.
Indiansk Shamanism - Fungerar också relativt bra, speciellt att man får annorlunda sätt att nå sitt inre med exempelvis trumresa, drömtimme och annat.
Kristallterapi - Kristallernas energier arbetar med blockeringar och ökar det allmänna välbefinnandet. Stenar är dessutom behändiga i storlek, vilket gör att man bära dem med sig om man känner att man behöver en boost.
Massage - Kroppen är underbart finurlig på att komma ihåg saker man har glömt eller medvetet förträngt. Jag var på någon behandling och började gråta som bara den under tiden som massören mjukade upp mina vader, ett minne som jag inte kom ihåg knackade på och gjorde sig smärtsamt medvetet.
Akupressur/Akupunktur - Samma sak som massage med tanken att kroppen kommer ihåg, fast akupressuren arbetar dessutom på ett djupare plan i de energier som finns i och omkring oss.
Dessa ovanstående behandlingsmetoder och fler därtill kan vara verktyg och hjälpmedel för att komma vidare. Men...och det här är ett megastort MEN, arbetet med att återfå sitt självförtroende...sin självkänsla är någonting som man själv i sitt inre måste besluta sig om och efter det försöka komma ihåg att
"Jag är den bästa jag jag kan vara, ingen annan kan göra min roll bättre".
Arbetet med att utvecklas kan bara verkställas av dig själv, använd de verktyg du behöver för att komma längre på din väg, men se dem bara som verktyg för om sanning ska fram så är det ju DU som gör förändringen och som valt att lyssna och tillmötesgå din egen själs röst och önskan.
Starta dagen med att titta dig själv i spegeln och ta fram dina fördelar inte dina nackdelar.(Nackdelarna är oftast tankar vi fått av vår omgivning - föräldrar, vänner) Beröm dig för dina framsteg och fördelar, klappa dig på axeln och mena det du säger.
Titta över din vänskapskrets, umgås inte med de personer som får dig att må skit, umgås inte med personer som är negativa och bara sitter och klagar. Hitta nya bekantskaper som kan locka till skratt, som skrattar med dig inte åt dig.
Lär dig något nytt med ett barns ögon och sinne, inte med den vuxna högproduktivas.
Varje kväll avslutar du med att tacka dig själv för att du fått vara i din egen utveckling och din egen glädje.
Reikin har fem grundprinciper som kan hjälpa en på traven om man förstår innebörden och inte analyserar med den högproduktivas hjärna. Principerna är som följer (med kommentarer från min uppfattning):
- Bara för idag ska jag inte vara arg.(Ilska föder ilska, försök hitta en annan "kreativ" infallsvinkel)
- Bara för idag ska jag inte oroa mej.(Räcker med att vara medveten)
- Bara för idag ska jag leva i tacksamhet.(Där finns positiva händelser varje dag)
- Bara för idag ska jag utföra mitt arbete hederligt.(Så pass bra så att jag är nöjd och chefen *ler*, men utan dessa högpresterande och självdestruktiva mål man sätter upp för sig själv så att man kan misslyckas)
- Bara för idag ska jag visa kärlek och respekt för varje levande varelse.(Innebär inte att man måste umgås med alla för det, bara att man inte "sjunker till samma nivå" som t.ex. energitjuvar)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar