Ur led är tiden
10:09
Tid
Aldrig någonsin har väl vi människor jagat tid, haft ont om tid eller försökt oss på att spara tid som vi gör nu.
När jag är ute på stan eller ungås med vissa av mina vänner så både ser och känner jag av att folk inte "hinner" med det de ska. Begreppet tid har börjat bli ett väldigt negativt värdeladdat ord, som är förknippat med stress, oro, oförmåga att räcka till, måste och skulle ha haft tid att.......
Överallt ser jag löpsedlar med tips hur "Du...ja just DU!!!" ska kunna få mer tid att göra ditt o datt. På Tv:n ser jag inslag där saker och ting baseras på att folk är stressade och att pulsen på stan är högre nu än på länge. Detta medför att tiden definitivt får sina törnar som den stora skurken, den som aldrig man kan få nog av.
"Tid är det som man mäter med en klocka." - Albert Einstein
Albert hade nog inte så fel ändå, det är något som mätbart med klocka.....men om vi inte hade haft en klocka, hade då tiden upphört att existera eller hade vi möjligtvis fått mer tillfällen, mer tillfällen att stanna upp och vara.
För mig är tid ett vackert begrepp, inte så negativt värdeladdat. För tiden för mig är en gåva, en gåva som jag kan göra det jag vill med. Jag har min fria vilja att välja vad jag vill göra med den.
Jag kan förslösa den utan att göra något vettigt, jag kan springa runt i så snabb takt som möjligt för att hinna så mycket som möjligt. Tro mig jag har vekligen försökt att hinna med så mycket som möjligt....men jag glömde hela tiden den viktigaste personen i mitt liv, MIG SJÄLV. I min iver att göra...hinna så mycket som möjligt sprang jag hela tiden förbi mig själv och mitt eget mående.
Tills den dag jag kom på att den tid jag har här nere på jorden i detta "skal" som kallas kropp, faktiskt är begränsad, jag har inte hur mycket tid som helst, jag måste välja mina tider och inte försöka leva i framtiden...eller för den delen leva i det förgångna utan göra ett aktivt medvetet val att inte utsätta mig för Tidens Tand. Det var ett tufft uppvaknande, jag upptäckte hur många saker jag egentligen inte hade behövt att göra....hur många gånger jag förslösat min tid på saker och ting som egentligen skam o säga inte var mig till nytta.
Tiden som gåva, jag kan ju välja att umgås med mina nära och kära det är ju en gåva. Jag kan välja att finnas till för de barn som jag eventuellt kommer att få, finnas till för den person som jag lever ihop med, med andra ord göra saker som får min själ att stråla ännu mer och att jag som person växer. Det kanske inte är så viktigt med att kanske städa hela huset, någonstans kanske det finns en person eller händelse som jag kan ge min gåva tiden till. Framför allt att kombinera tiden med närvaron den äkta närvaron.
Men för att krångla till det lite ytterligare så finns inte tiden för mig längre...mer än vad som gäller jobb (där måste man ju följa den linjära förekommelsen av tid).:):):):)
Tiden för mig har gått över till att vara ögonblick, det finns ju en gammal sång som går
"Blott en dag...ett ögonblick i sänder".
Det är ju ganska passande på något sätt att ta sin tillvaro ett ögonblick i sänder, sända ut tankar om vad man vill ska kunna hända om ett par ögonblick, men inte stanna kvar där i de ögonblick som inte skapats än.
"As a well-spent day brings happy sleep,
so a life well used brings happy death."
Leonardo Da Vinci
Kramar till er alla
Ljus&Värme
Aldrig någonsin har väl vi människor jagat tid, haft ont om tid eller försökt oss på att spara tid som vi gör nu.
När jag är ute på stan eller ungås med vissa av mina vänner så både ser och känner jag av att folk inte "hinner" med det de ska. Begreppet tid har börjat bli ett väldigt negativt värdeladdat ord, som är förknippat med stress, oro, oförmåga att räcka till, måste och skulle ha haft tid att.......
Överallt ser jag löpsedlar med tips hur "Du...ja just DU!!!" ska kunna få mer tid att göra ditt o datt. På Tv:n ser jag inslag där saker och ting baseras på att folk är stressade och att pulsen på stan är högre nu än på länge. Detta medför att tiden definitivt får sina törnar som den stora skurken, den som aldrig man kan få nog av.
"Tid är det som man mäter med en klocka." - Albert Einstein
Albert hade nog inte så fel ändå, det är något som mätbart med klocka.....men om vi inte hade haft en klocka, hade då tiden upphört att existera eller hade vi möjligtvis fått mer tillfällen, mer tillfällen att stanna upp och vara.
För mig är tid ett vackert begrepp, inte så negativt värdeladdat. För tiden för mig är en gåva, en gåva som jag kan göra det jag vill med. Jag har min fria vilja att välja vad jag vill göra med den.
Jag kan förslösa den utan att göra något vettigt, jag kan springa runt i så snabb takt som möjligt för att hinna så mycket som möjligt. Tro mig jag har vekligen försökt att hinna med så mycket som möjligt....men jag glömde hela tiden den viktigaste personen i mitt liv, MIG SJÄLV. I min iver att göra...hinna så mycket som möjligt sprang jag hela tiden förbi mig själv och mitt eget mående.
Tills den dag jag kom på att den tid jag har här nere på jorden i detta "skal" som kallas kropp, faktiskt är begränsad, jag har inte hur mycket tid som helst, jag måste välja mina tider och inte försöka leva i framtiden...eller för den delen leva i det förgångna utan göra ett aktivt medvetet val att inte utsätta mig för Tidens Tand. Det var ett tufft uppvaknande, jag upptäckte hur många saker jag egentligen inte hade behövt att göra....hur många gånger jag förslösat min tid på saker och ting som egentligen skam o säga inte var mig till nytta.
Tiden som gåva, jag kan ju välja att umgås med mina nära och kära det är ju en gåva. Jag kan välja att finnas till för de barn som jag eventuellt kommer att få, finnas till för den person som jag lever ihop med, med andra ord göra saker som får min själ att stråla ännu mer och att jag som person växer. Det kanske inte är så viktigt med att kanske städa hela huset, någonstans kanske det finns en person eller händelse som jag kan ge min gåva tiden till. Framför allt att kombinera tiden med närvaron den äkta närvaron.
Men för att krångla till det lite ytterligare så finns inte tiden för mig längre...mer än vad som gäller jobb (där måste man ju följa den linjära förekommelsen av tid).:):):):)
Tiden för mig har gått över till att vara ögonblick, det finns ju en gammal sång som går
"Blott en dag...ett ögonblick i sänder".
Det är ju ganska passande på något sätt att ta sin tillvaro ett ögonblick i sänder, sända ut tankar om vad man vill ska kunna hända om ett par ögonblick, men inte stanna kvar där i de ögonblick som inte skapats än.
"As a well-spent day brings happy sleep,
so a life well used brings happy death."
Leonardo Da Vinci
Kramar till er alla
Ljus&Värme
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar